Vardagar
När jag först flyttade till Berlin 2016 så väntade jag länge på att den där vardagliga känslan av tidvis tristess skulle infinna sig. Varför jag trodde att den skulle komma är kanske för att jag är uppväxt i Småstaden där saker sällan händer och att det bitvis varit fallet. Inte för att det ofta var trist i sig utan mer en lunk som kanske inte är "my cup of tea" så att säga.
Men jag väntade. Och väntade. Och väntade. Den har liksom aldrig riktigt infunnits sig här i Berlin och min känsla om fredag hela veckan-härligt har på något vis alltid hållt i sig. Jag är tillfreds med mitt liv, jag träffar människor när jag pluggar och får egentid på mina promenader. Däremellan träffar jag mina bästa vänner på luncher, fikor, middagar eller drinkar och har det nice.
När jag drömde om ett liv i Berlin under tio år innan jag till sist tog steget, på grund av eller tack vare utomstående orsaker, hade jag aldrig anat att det kunde bli så här bra. För bra det är det, liver i Berlin. Just nu pluggar jag tyska och hoppas kunna göra det tills jag känner mig säker på språket. Att det skulle ta mig nästan tre år innan jag fick tid över till att verkligen lära mig tyska var inte planen men nu är jag så nöjd. Nöjd, nöjd, nöjd.
Om du också drömmer om ett liv i Berlin har jag därför bara en sak att säga - gör't! Funkar det så funkar det, blir det perfekt så blir det perfekt och funkar det inte så kan du alltid återvända hem. Sverige finns alltid där. Så våga hoppa och gör det nu. Jag tror på dig!
