Reglerna i Berlin
Trots att vi i dagsläget har en del regler att följa i Berlin i dagsläget så njuter jag av tillvaron. I jämförelse med andra länder har vi det enkelt och bra och jag uppskattar varje promenad jag tar utomhus, framför allt då jag vet att inte alla får göra det just nu.
Så länge reglerna följs i Berlin och kurvan inte stiger för snabbt så är just promenader tillåtna, så länge de görs på avstånd från andra människor. Minst 1,5 meter måste avståndet vara och endast personer från ditt hushåll eller en utomstående person åt gången får du umgås med. Mina vänner och jag har inte setts på flera veckor utan det är skype-samtal som gäller.
Ansiktsmasken är på så snart jag går in i matbutiken och det funkar faktiskt bra - så länge jag kommer ihåg att ta den med mig, förstås. Det är egentligen konstigt hur man kan vänja sig vid saker som tidigare känts helt overkliga. Masken behöver även vara på så snart man åker kollektivt men det har jag hållt mig borta ifrån. Fötterna får göra jobbet (som vanligt då) och tid ute i friska luften är det jag ägnar livet åt just nu. Och att plugga tyska. Hade egentligen inte kunnat komma mer lägligt, min tid till att lära mig språket, då jag just nu har all tid i världen.
Trots att jag har det bra börjar jag dock sakna det där spontana strosandet i butiker eller att sitta ner på ett café och äta en bulle. Man märker vad man uppskattar i tillvaron när livet ställs på sin spets och det är väl de där enkla sakerna jag är glad över. Att kunna ta en promenad när jag vill. Det är också anledningen till att jag håller mig i skinnet från att åka till Svea och träffa familjen, då en resa innebär två veckors karantän när jag återvänder. Och det är jag inte beredd på i dagsläget.
